det sjunger ju i våra vener och artärer, eller hur, älskling?

"i don't wanna let go but i'm letting go anyway because we are on our way to opposite directions and my arms don't really last that far"

alltså det är ju inte alltid lätt. speciellt inte när man är liten ("liten") och försöker passa in, försöker å virda och vända och hoppas att man från någon vinkel kanske blir lättare att acceptera. när men egentligen är bäst bara som man är. men det är väl något man ska göra också, virda och vända och - efter så lång tid som det må ta - komma till insikten att jag kanske är ok. bara så som jag är utan så många justeringar utan med mer reflektion. över andra saker än om jag passar in tillräckligt bra.
om man ska förlita sig på och anpassa sig efter andras åsikter om en blir allt så labilt. det funkar ju inte!
det var bara det!

"jag orkar inte vänta mer. förr väntade jag bara, men nu orkar jag inte mer. det är så överflödigt att vänta. att sitta och vänta. dumt, verkligen. allt är dumt. jag vill inte vänta. jag vill bara existera, med någon som existerar med mig, runt och igenom mig. och så existerar vi tillsammans. någon som vänder allt upp och ner på det stadigaste av sätten."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0