idag när vi satt och sydde SOM GALNINGAR på teatern och lyssnade på musik från min mobil (lyckan över att få välja musik och uppskattas över musiken <333) kom Elvis Presley – Love Me (Treat Me Like A Fool) och mats, min fina teaterlärares man, som stod höst upp på en fem meter hög stege och fixade med lamporna började sjunga för full hals i sann elvis-anda med några halvfalska moment så var livet fint.
det var sådär lugnt fint som det blir när man sitter och gör en plikt mysig med söta människor och någon plötsligt brister ut i något så himla hjärtligt att hela hjärtat ler. ja så vare.

folk upprepar (lärde mig just att iterera är synonym för upprepa = COOLT?!) gång på gång att jag är stressad. när de säger det stannar jag och märker det själv, men har inte alls reflekterat över det innan någon påpekar?? detta händer i helt olika sammanhang och jag blir ju oroooolig. varför är jag så stressad? ska jag lugna mig snart? så mycket frågor, så lite svar (ska den frasen aldrig bli gammal?jo) och jag vet inte var jag skulle komma med detta alls egentligen. kanske; håll ett öga på mig om vi umgås!!! så jag inte dör. har saknat min blogg lite, bra att persikan är påväg tillbaka*.

*har dock trott detta flera gånger på sistonde och den kommer inte tillbaka haha men man måste ju hålla hoppet uppe!!!