apropå ps del 2

Min dag har varit så tremendöst fyllt av urpsykningar idag, men på ett bra sätt i slutändan. Tremendöst är inte ens ett ord i svenska språket!!!! Hatar livet för det, ska införa det när jag sitter högst i svenska akademin*-hierarki. Alltså om max ett år (va???!).
Kan inte skriva på persikan längre, blir ledsen. Allt där blir konstlat och fel?? Här blir det snällare och ärligare. Jajajaha får väl reflektera över det senare när mat infinner sig i min mage.

Ang. indie-människan som vill dö lilla indie-döden med rödvin så var den en anledning till dagens urpsyk. Men mest var anledningen min egna hjärna. Som inte gör som jag vill utan istället tänker "ÅH nu ska jag glömma hur man beter sig när det minst passar och ta upp det från minnet det resten av veckan". Känner mig precis såhär:
I vanliga fall: *asrolig, bra på att formulera mig, trevlig
I viktiga fall: *slutar minnas hur man ska bete sig, säger saker i stil med "my name be potato"
. Trots att jag bor i Sverige och vi ej pratar engelska.



Amy Poehler
gör väl livet lite bättre. Och känslan att känna sig önskad, oavsett osv. Fast det sistnämda borde vara oväsentligt bajs. NEJ JAG SÄGER INTE ENS BAJS I LIVETS SAMMANHANG ALLTSÅ ALDRIG NÅGONSIN.
NU SKA JAG ÄTA LASANGE OCH SÄGA HEJDÅ TILL VERSALER. Och till er. Hejdå! MVH fyndig.


*Kanske ska lära mig stava akademien också. KANSKE

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0