känner mig lugn och lycklig just nu. känns som att lycka har fått någon slags tråkighetsstämpel (tog beslutet att skriva ihop det. skiteriii /rebell) om den inte är onödigt flyktig. man kan ju då rakt inte vara svår och lycklig på samma gång och det inte är en slags tragikfläckig lycka, och att vara svår är ju det som betyder något om man vill vara intressant! men jag är lycklig och inte tråkig. lycklig för det lilla som är det största så som mysigt mörker, varma duschar, fantastisk musik, höstlöv, hösten överhuvudtaget och underbara vänner. och vin.



förut funderade jag på det där med att vara intressant. om man är överdrivet öppen och på om allt blir man snabbt och intensivt intressant, men intresset avtar. om man är svår och introvert är man i bakgrunden till en början, men upptäcks sen och blir den intressanta mer långvarit då man inte går att läsa som en öppen bok på samma sätt.
blev inte mycket klokare av dessa tankar, ja allt har väl sin tid men i slutändan är det ändå alltid bäst att vara sig själv. om man anstränger sig för att vara intressant genom att försöka vara någon annan faller det, och så ärde väl jämnt när man försöker vara någon annan. ja då kanske jag blev lite klokare trots allt (?). krams