går ner mig totalt i allan edwall och heath ledger. på två helt olika sätt då, i två helt olika människor (är dock inte längre säker på att de är å så olika). men fantastiska är de. "lyckan kommer lyckan går, först ett skratt sen en tår". insåg en bit in i inlägget (alltså nu. hahah varför skriva så?) att ingen av dem längre lever. det är väl irrelevant egentligen men blev ändå en jobbig tanke att upptäcka. eller inte. beror på hur man ser det, allt blir vad man gör det till! tack för mig godnatt.

detta skrev jag någon gång härom natten men ville inte publicera det då. ordbajsar för mycket och blir sur för att jag inte kommer på en bra synonym till ordbajs, ett ord jag inte gillar men vill använda hela tiden. vadå ordbajs? nej tikker intte om.
imorse såg jag love actually till frukost och åt misslyckade mackor, den filmen är så fin att jag blir lyrisk och ramlar av soffan. lyssnade på fin musik, i samband med filmen. insåg att jag inte hade biljetten till föreställningen jag ska på om två timmar, de på teatern sa att det gick att lösa så det löste sig ändå. sen funderade jag på hur man inte kan tycka om lasse, kom inte fram till något. PUSSAR och gedigna kramar!

Lars Winnerbäck – En svår och jobbig grej



riktiga MÄN utan skägg - de finns!