1. -Hej! Jag tycker du är fin och så och jag vill gifta mig med dig men så länge kan vi ju ta en kaffe bland höstlöven?

2. -DU ÄR SÅ BRA ATT JAG INTE VET VAD. alltså. du är väldigt bra och cool. (skulle säga detta om personen i frågan var i närheten, såklart. denne är inte det.)

3. -Du är så inspirerande och fantastiskt och jag vill säga så mycket men munnen kan inte alltid säga det hjärtat känner såatt detta får hålla så länge. (parantesen gäller även här)

4. -Det känns som vi har ett underförstått samförstånd men ibland blir jag osäker eftersom underförstått aldrig kan riktigt bekräftas - det är ju outtalat, har du någonsin känt det?

5. -Du är himlans bra. Tvivla inte på det och känn att du behöver nöja dig för att du är ovan vid tanken att du är bra. Du är verkligen det.

6. -Anta inte att jag är en sån som säger saker jag inte menar. Det gör jag inte, känner ingen press på att få bekräftelse och interaktion genom att ge tex komplimanger som jag inte menar, tack.

7. -Vad tänker du när du ser mig? eller omformulerat; -Tänker du på mig, ibland eller någonsin?

8. -Har du spel och trick, lätt att stampa sönder, strunta i att ringa eller glömma någon i regnet? Har du svårt att vara ensam, lätt att vända från ett varmt leende till ett beskt ord, en tendens att prata om saker du inte vet så mycket om som du ger sken av? Är du blind och döv, för dem som du betyder nåt för? Älskar du rött, att leka vacker romantik, att locka genom mystik, din lyrik? Eller hade/var/älskade du kanske det, förr?

9. -Tror du dig själv förstå mig? Eller väger du mellan att lita på tanken att du förstår mig och tanken att du inte har en aning?

10. -VAD MENAR DU EGENTLIGEN?