"hej världens finaste lillebror. tycker fortfarande att du är för liten för facebook liksom alla dina vänner. blir lite ledsen. (nej egentligen blir jag inte ledsen men det var väl lite ironi och det förstår inte du. förlåt ville bara säga ett virtuellt hej!)"

ville jag skriva till min lillebror på facebook men det gick bara inte då jag hela tiden slog krokben för mig själv genom att skriva något ironiskt så som jag tydligen måste nuförtiden men som han inte skulle förstå, sedan förklara det men då lät det mest nedlåtande och avsluta med att säga "virtuellt" som han inte alls vet vad det betyder.
han och hans vänner är för övrigt för unga för facebook och måste skriva en falsk ålder för att kunna ha det, varför?! varför går allt så drastiskt ner i åldrarna? blir orolig och överbeskyddande och sen lite orolig igen över insikten att jag kommer inte ha någon aning om hur mina barns liv är då mitt kommer ha varit så annorlunda.
haha ja men det är helt normala tankar klockan tio på en söndag. tankar? på en söndag?! johan glans-style.