"det måste vara enkelt, på något plan måste det vara enkelt"
det är ju precis likadant med vänner. mina närmaste vänner behöver jag inte prata med hela tiden, berätta varenda lite detalj om allt för (berätta brukar jag dock göra ändå. heheee). jag vet ändå att när jag ringer, när dom smsar, när vi ses - så kommer allt vara precis som jag vet att det är. för vi har den stabiliteten i våra förhållanden. man kan väl ha den stabiliteten i ett kärleksförhållande också? den tilliten till att han fortfarande älskar dig?
jag vet inte riktigt till 100 procent vad jag ville komma fram till här. men. tilliten handlar om så mycket mer än att våga berätta allt ("du kan lita på mig" brukar många gångervara = "jag berättar inte detta vidare"). tilliten handlar om att våga ge allt till personen och veta att den kommer ta hand om det. om dig.
Jessica, du är så klok! Det är lite synd bara att vissa saker ska vara så svåra att få till i praktiken. Man ska inte tvingas ge upp någonting för någon annan, varken direkt eller indirekt.
jaa, det är lurigt det där.
bekräftelsetörst.
människor i (alla slags) förhållanden glömmer ofta bort sig själva när de väl sitter i den sitsen att de har partner de älskar och verkligen inte vill förlora närheten till.
de glömmer bort att ge sig själv näring, de..
jo, men du vet. det glöms bort,
det där om att jag är det bästa jag har, att jag - när det väl kommer till kritan - måste leva för mig och mina värderingar.
det glöms verkligen läskigt lätt bort i ett förhållande till någon man håller så högt kär.
någon som frambringar den där känslan av att inte vara värd att ha personen i fråga vid sig,
att den egentligen vore på tok för bra och är värd något bättre.
man nedprioriterar sig själv och sitt värde.
och i en sån sårbar sits står det sig ju ganska svart på vitt att all form av bekräftelse från den andra parten blir ett beroende till slut, något som lämnar ett hål efter sig ifall det försvinner och slutar fyllas på.
många faller ju därför in i varandra.
blir ett och anpassar sig så mycket till varandra att de smälter ihop utan att ha kvar sig själva.
(jag menar bara att det är så viktigt,
det där med att se till att nära eld i en kärlek till sig själv innan man försöker börja spela i symbios med någon annan.
annars blir ju alla människor beroende av att höra andra människors åsikter om saker;
och om det är en ond cirkel som får stå sig,
har ju ingen den blekaste om vilka de är och vad de vill till slut)
PUSZCZZZ<<334r354 : alltså, det var inte det jag var ute efter :( men tackso! du är också klok, och det är jätte synd och jätte svårt, men det känns ändå som man borde ha det i bakhuvudet, i tankarna. så när man sitter där, att man förhoppningsvis på något sätt kommer på att "oj, jag måste vara jag också. inte bara vi" typ. så.
knorr: jag håller med stino, du har jätte rätt. tycker jag. i kommentar nummer två också, men det är det jag menar att.. man måste ju veta att man har sig själv och sina egna saker och relationer och allting inte är "vi" och "vårt" trots att det skulle kännas skönt för stunden. liksom. det är svårt att försöka sätta allt i ord så här men på ett ungefär.
pussarpussar
