bilderna är från tokyo. fan vad lovely.

ville bara klargöra att. jag mår bra. mitt liv är fint. det är verkligen det. men den där grejen skaver som en nål i ögat när allt annat i synfältet är fint och fluffigt. ja en nål, så brutalt är det.
i allt virrvarr är teater det finaste i världen. teater och kärlek. samma sak egentligen. haha klyschor är ok. man mår så bra. jag har inte drag av personlighets klyvningar när jag ena sekunden skriver om frustration och nästa om hur bra man mår, inget är ensidigt, man kan faktiskt ha två motstridande känslor samtidigt. starka känslor går hand i hand. capish? bra. braaaaaaaaaaa. nu ska jag jobba historia. och sluta övertrakassera min blogg. och sluta vara så hysterisk. lite. puss på er, det kommer en massa morgondagar och då är det en massa nya tag som gäller. en massa nya tag! (kult att jag blev lite taggad när jag tänkte på nya tag imorgon. fin tjej. all the way. hoh.)


p.s. jag tror din doft absorberar mina andetag. varje gång den flyger förbi i sitt otroligt flyktiga sätt tappar jag andan. behöver jag be dig igen? sluta fyll mitt liv med din doft, du behöver ju inte. dessutom tappar jag ofrivilligt andan. fritt som ett moln på himlen, men lika varaktigt också. d.s.