för och främst har jag otroliga vänner som jag inte vet hur jag någonsin kunnat göra något så fint att jag förtjänar dom men jag rullar på och är tacksam över att dom finns i mitt liv. över alla fina människor som existerar runt omkring mig liksom. och alla deras egenheter. som är underbara. den här veckan har kretsat jätte mycket kring kärlek, alltså både till sina vänner och kärlek i största allmänhet. det är ett stort ämne, innefattar mycket. det är så svårt och så åtråvärt och så spotant men ändå så förhindrat, ibland.avstånd på nära håll till exempel. det blir lite "ärde bättre med avstånd på nära håll än ingenting alls?". jag tror nästan att det är det.
och på en helt annan punkt; inga mer ordvitsar :( /sad



massa text. det är lite komiskt att tänka på oss, vi är som en traskande paradox.