"det är inte lika svart när du är här"

alltså den där föreställningen. och min hysteri över den där föreställningen. och sen bah slut. "tack för ert stöd". det finaste på länge, jag grät nästan lite. så fint var det. och lite pinsamt samtidigt, men tina tröstade ganska bra, så mest bara fint. så jävla fint. orkar inte ens med att orden inte alls räcker till. och, och så otroligt inspirerande.
och dom där förändringarna sen, så otroligt dumt att jag blir helt rådlös.
för övrigt har jag börjat använda ordet "fulländat" mycket, lite för mycket med tanke på att saker inte är fulländade och att det skulle vara tråkigt om dom var det men.. ibland är det det närmsta man kan komma till att beskriva hur man känner och då får det var så. jag har så mycket att skriva att jag impolderar så nu slutar jag och går och äter mat istället.
sen måste jag skriva historia, hatar när inspirationen inte finns på tusen år. jag vill bara sitta med min bok och mysa som en riktig söndag. jajo life is hard;

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0