när jag ändå är på och håller på och skiver på tre gånger i en mening! livet mitt kantas som ni kanske läste i förra inlägget lite lite av fin musik. har även tagit ut en fantastisk skiva till bilen som jag och mamma lyssnar på hela tiden av vår gemensamma crush. crush och crush.. det är någon vi beundrar. men ja en crush är det nog också. enda skillnaden är att hon får träffa honom flera gånger i veckan när hon gör en latte till personen i frågan medans jag får leva på att upptäcka nya absurt bra stjärnor i hans musik. så. ni får klicka här om ni vill, det är ju värt det *länk till hemsida*

jag har varit på den första begravningen i mitt liv för åtta dagar sedan. tanken på hur mina fingrar och hjärna skulle välja att formulera det i något samarbete har flugit förbi så men jag kom väl inte fram till något. ville bara ha det på min blogg för jag vill ju ändå att den ska representera mitt liv på något sätt. det var i torsdags klockan ett och jag spelade piano i några minuter. den var inte så annorlunda än vad jag tänkt mig, bara oändligt mycket vackrare. väldigt fridfull och full av kärlek, det var det finaste, all kärlek som verkligen visades hämningslöst bland och i tårarna. ja kärleken helt enkelt. det finns inte alls riktigt så mycket att säga, annat än det. det är väldigt surrealistiskt hela begreppet med när någon försvinner så jag tror att det är därför man greppar det så olika och mer eller mindre. det är klart att det gör oändligt ont där inne där man inte trodde att det fanns något men där finns också all lycka som man haft. varenda sekund, trots att den aldrig kommer tillbaka i samma form finns den alltid kvar där. jag kommer ändå sakna henne, och älska henne, alltid och alltid. tack för mig.