går runt och sjunger på "She & Him"-låtar hela tiden & jätte random. skriver en massa ovärdtext som är roliga ord ändå. lyssnar på asbra musik. skriver för långa rubriker på ett för långt inlägg. ajajajajjajajajja

idag blev jag lite kär i en pojke. han var mer av en man. en ung man med skinande, fint leende. och asbäst skägg. ja förlåt för min förutsägbarhet. vi pratade lite och skrattade lite och log lite och det var inget speciellt sådär (not. det vare ju visste) men det är trevligt med en-dags crushes man aldrig någonsin kommer att träffa igen (not. man måste ju träffa dom igen ofjmsdöpdmpso). nemeeeeeen ville skriva ner det lite i förbifarten sådär rå.
såhär söta hade vi mycket troligen varit om vi kände varandra


min träningsvärk har gått förbi stadiet när man njuter av att ha lite ont och gått över till "gå som någon som nyss opererat höften och inte kan flytta sina armar åt något håll"-stadiet. det gör ont så jag nästan, bara nästan, vill gråta lite. för det gör liksom ont innerst inne i mina muskler. "du ska ju börja försiktigt och sen trappa upp........." jaha! men om jag ville testa lite hur långt jag kunde pressa mig första gången då???!??!?! måste kroppen bitcha tillbaka och döda mig (sig själv) då? danke schön. men ja, man mår väl lite som man förtjänar. jag stretchade dock, såatteeeee lite rätt gjorde jag.
"aj min kropp det är synd om mig"-gif


sen är jag glad. för människor är fina. och detta kommer från en person som nyss har tillbringar en hel dag (08.00-21.00) med sina småbröder på ett nöjesfält så... m. då måste det betyda något. nej men de är väldigt fina och jag älskar dem oändligt mycket så som man gör med sina syskon.


på tal om fina asbäst männkor så måste jag skicka lite kärlek till steve carell som är fantastisk och underbar och jag såg just dinner for schmucks vilket är en sådan film som är lite konstig på sina hörn men om man accepterar den med öppna armar är den så otroligt ROLIG OCH BRAAAA att man blir lycklig över hela hjärtat. och gråter en del, om man är en sån (jag.), för den är väldigt väldigt fin också. trots vad man kanske först tror. se-värd om du tror att du är kapabel till acceptans av konstigheter.





jag måste verkligen göra något bättre av allt som vill sägas från min lilla hjärna och mina små händer än dränka min blogg.
puss å kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0