har saknat mitt piano idag. 'cuzzzz i caaaan.

när man varken vet ut eller in eller kan läsa en enda bok! läsa möjligtvis, men inte förstå en enda bok. skriver man då? malplacerade ord. och bokstäver. och malplacerade skiljetecken. men ett bra slags malplacerat, inte så där farligt som det ibland talas om.
sitter och lyssnar på Under månen och känner varenda ljud in i hjärtat. låter dramatiskt men ibland får man vara dramatisk och mena det till skillnad från att vara dramatisk med en komisk undertext. önskar att man var den som älvorna höll fången under månen. att man var den som, om ett snedsteg av förlåt skedde, var värd att förlåtas. att man var den som inte kunde stå emot månens kraft. att man var den som vågade säga att, är man är trött på ensamhet så har ju faktiskt tystnaden mist sin dignitet.
tycker mycket om den låten. tycker mycket om lasse. han är fin på alla sätt och vis så långt jag har sett, jag är lite förtjust i tanken att man kan lära sig mycket om någon genom att lyssna på personens musiksamling eller läsa personens favoritböcker... ect. så då borde väl en helt egenkomponerad låt säga ganska mycket? eller? om man lyssnar då. lyssnar på riktigt. fast det måste man väl alltid göra, annars lär man sig ingenting. lyssna med öronen, ögonen. lyssna med kroppen och tankarna. lyssna helt enkelt.
överallt med allt. det är då man ser och hör och förstår, någonting alls i vimlet. det är inte det lättaste att se något i det febrilt dansande vimlet, annars.



godnatt, nu ska jag sova. är alldeles för trött för att skriva, egentligen, och blir sur över att texten försvann och jag fick skriva en ny, urmjölkad version av orginalet för jag ville ju så gärna skriva om Under månen så som jag alltid velat. nu ska jag sova. godnatt!