alltsååååååååå. robyn.

äntligen kollade jag på klippet med robyn som sjunger "be mine" på nobel-freds-pris grejen när mazarinen skickade det. jag dog. hallå, hur kan kvinnan va så bra? tänker inte ens skriva om det mycket för jag kan inte skriva hur bra jag tycker hon är.
och i mitten/slutet av klippet, när hon pratar lite innan sången börjar igen, blev jag helt. nej. alltså. allting. inlevelsen, blicken, minspelet, orden, sången, allt. ni lär ju faktiskt se. och hennes texter är så, alltså exakt beskrivande av hur det är, och jag har underskattat henne totalt insåg jag. ah det var allt.
jag är dödstrött och vet knappt vad jag skriver, så nu ska jag duscha sen sova. pusss!


i saw you at the station, you had your arm around, whats her name?
she had on that scarf i gave you and.. you got down to tie her laces
you looked happy and that's great

i just miss you, that's all

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0