alltså. idag var en fin dag. men. jag är så trött/borta/förkyld att jag knappt minns vad jag nyss gjorde, vart jag är eller vad jag ska göra. typ så. imorgon har vi iaf bara två lektioner (värt). eos - teater, och kulturhistoria. japp. sen är planen att cykla (CYKLA </3) hem och sova.

har tänkt på en sak. när människor tar sig tid, för dig, när dom egentligen inte har tiden. eller när dom egentligen är upptagna med något annat. då känner man sig ganska.. alltså, inte uppskattad.. försöker hitta ett bra ord... respekterad? värdefull för personen i frågan? ja det är trevligt iaf. och det är fint att små gester kan få en att må bra.
förut stod jag och pratade med min morbror, om ingenting speciellt alls egentligen, och han är ganska upptagen och "viktig" så att säga (hahah "viktig", men ni förstår?!) så hans mobil ringde. men han bara tog upp den och tryckte bort samtalet, utan att ens titta vem det var som ringde. "borde du inte ha svarat" "jag pratar ju med dig" svarade han som om det var världens mest självklara sak. det var lite fint tyckte jag sådär.
idag stod jag och pratade med en annan. vi stod och pratade en stund men det var ganska sent så jag sa att han skulle få återgå till sitt nu "nej jag ska bara ut till irsta sen, runt nio sa jag. jaha hon är tjugo över nio. äsch säg det du tänkte säga ist".
det låter kanske fult när jag skriver det såhär, men det var ändå fint på ett sätt. faktiskt. dessutom är det inte alla som beter sig så, trots att det är en självklarhet för vissa. puss och kram.