vad är grejen med grejer

fyra människor fast i en hiss
"what if we all jump?!"
"what?"
"if we all jump at the same time the elevator will think no one is in here and it will open!"

bästa logiken på länge. det är från "you've got mail" som går på tv nu. den är så himla fin! åh den är så himla meg ryan-ig. hon är mysig och tom hanks med. good old times känner jag lite då trots att de inte alls var så länge sen, de som i jag vet inte men deras glansdagar antar jag, jag blir så nostalgisk av den filmen. och "when harry met sally". åååååååååh så himla braaaaaa blir lite ledsen när jag upptäcker hur många som inte sett den?? gick förbi någon härom dagen som till synes helt oprovocerat sa något till sin vän om den filmen. då blev jag glad, såna småsaker som får en att le lite fånigt är kul.



andra nostalgi filmer i min värld:
(listor är tydligen jätteaktuellt på bloggen min)
"serendipity" eller "om ödet får bestämma" med john cusack när han bjuder ut en flicka som skriver sitt nummer i en bok och säger, om du någon gång köper just den boken är det menat att vi ska vara tillsammans. ungefär. fint!
kate and leopold
ååååh så himla braaaaa. också en meg ryanig film med meg ryan och hugh jackman när han spelar en man (leopold) från typ 1800-talet som efter en rad händelser hamnar i 2000-talet där han träffar kate. lovelovelove. den är lätt värd att se bara för hugh, lättTttTT!
notting hill no words needed egentligen. nivet. den filmen. om filmstjärnan och bokaffärs-ägaren som blir kära. "i'm just a girl. standing in front of a boy. asking him to love her". lite ronan keating, elvis costello och "aint no sunshine". en spike som går runt i kalsonger och äter majonäs i tron på att det är konstig yoghurt. "big shoes... large.. feet". JA NIVET!
sabrina med harrison ford och julia ormond är den versionen jag kopplar med barndommen. på spanska. nu skulle det vara fysiskt plågsamt som den filmnörden jag är att se harrison ford dubbad till spanska men det var ingenting jag reflekterade över då tack och lov. den gamla versionen är för övrigt med audrey hepburn och humphrey bogart men den har jag inte sett.

late late late show late

craig ferguson är så himla mysig och varm. älskar late shows och late late shows och tonight shows och allt vad det är. de är mikket mysiga. precis som craig. här nedan är typ bästa intervjun på länge. den involverar en massa imitationer av dialekter, an awkward pause, craig (uppenbarligen hahaaaa) och kevin mckidd aka HUNT aka MANNEN SOM ÄR MANNEN. ja. kom inte på någon bättre beskrivning av hunt. och så är de skottar båda två också. skottar är så himla bra.
för det mesta känner jag att alla från den delen av europa (england/wales/skottland/irland) är bra. är det okej att dra alla över en kam när det gäller något positivt? ja nu säger vi att alla där är bra iallafall. bottomline: klippet är fint!! puss hoppas ni har en bra kväll!




känslan när man inser att james bond är indiana jones pappa

varför visste inte jag detta förut???? frågar man sig själv då.


que duermas dulce como la miel

när jag ändå är på och håller på och skiver på tre gånger i en mening! livet mitt kantas som ni kanske läste i förra inlägget lite lite av fin musik. har även tagit ut en fantastisk skiva till bilen som jag och mamma lyssnar på hela tiden av vår gemensamma crush. crush och crush.. det är någon vi beundrar. men ja en crush är det nog också. enda skillnaden är att hon får träffa honom flera gånger i veckan när hon gör en latte till personen i frågan medans jag får leva på att upptäcka nya absurt bra stjärnor i hans musik. så. ni får klicka här om ni vill, det är ju värt det *länk till hemsida*

jag har varit på den första begravningen i mitt liv för åtta dagar sedan. tanken på hur mina fingrar och hjärna skulle välja att formulera det i något samarbete har flugit förbi så men jag kom väl inte fram till något. ville bara ha det på min blogg för jag vill ju ändå att den ska representera mitt liv på något sätt. det var i torsdags klockan ett och jag spelade piano i några minuter. den var inte så annorlunda än vad jag tänkt mig, bara oändligt mycket vackrare. väldigt fridfull och full av kärlek, det var det finaste, all kärlek som verkligen visades hämningslöst bland och i tårarna. ja kärleken helt enkelt. det finns inte alls riktigt så mycket att säga, annat än det. det är väldigt surrealistiskt hela begreppet med när någon försvinner så jag tror att det är därför man greppar det så olika och mer eller mindre. det är klart att det gör oändligt ont där inne där man inte trodde att det fanns något men där finns också all lycka som man haft. varenda sekund, trots att den aldrig kommer tillbaka i samma form finns den alltid kvar där. jag kommer ändå sakna henne, och älska henne, alltid och alltid. tack för mig.



tack för tacket

klassisk bildsamling som jag gör när jag gör det. ville skriva lite texter till idag, tycker bilderna brukar tala för sig själva och mycket bättre än jag kan uttrycka mig. började skriva text, insåg att min första instinkt var helt rätt. bilderna är bäst som de är. hahahah pusshejskram.







blåögd? nä. men trött och längtande och annat. just nu iallafall.

no matter what you like, no matter what you do osv osv i alla bästa sångtexters oändlighet






du är ju som mig!

mest bara gott

dokumentation av persikans liv sen 6 september. det är komiskt roligt att dokumentera sin existens.

hittade en bild på noomi rapace och shanti roney i någon bok, definitivt coolt och värt att dokumenteras. MEN blev arg på boken brevid. nej zombier hör inte hemma med mr darcyyyyy. åååååååååh (=jag arg)


spillde kaffe överallt för fisk+fisk=2klantar


lagade mat, succé


mer mat följande dag med little marbles och fridafisk, GOTT


de mest misslyckade macaronsen jag någonsin varit med om. någonsin


åt mer mat, med tilda (mat verkar vara det enda värt att dokumentera)


var nummer 122 på the arks konsert


med:


frida och claes tolkade en tavla


firade en cool tjej som fyllde år å tog diffusa bilder


den coola tjejen:


har hundramiljoner till men nu orkar jag inte lägga upp fler så det här var litelite av mitt liv, mest mat och goda människor. livet e gött (klick the link now)

låtar som spelas om och om igen nuförtin'

Jim Sturgess – I've Just Seen A Face - den är fin och det finns många fina minnen med filmen (across the universe. se den). man blir så enkelt glad av den och den får med mycket braaaa på sina ynka 1.49 minuter.

Cat Power – The Greatest - även denna finns det fina minnen med. den var med i min älskade favoritserie bones förut (totalt galen i den serien var jag, ni kan ej föreställa er) men jag kopplade aldrig att det var cat power förens i veckan när jag cyklade med mina misslyckade hörlurar och blev chockad över denna asbra upptäckten.

Cat Power – The Moon - bra, fin, introducerade mig för cat power (trodde jag va. introducerades egentligen för många år sen omedvetet med föregående låten rå).

Håkan Hellström – Shelley - spelade han på skansen i somras när jag var på allsång för första gången med livian. vi fick asbra platser och närkontakt med både håkan, the moniker och måns. åh fin dag!!!

Håkan Hellström – Jag Vet Inte Vem Jag Är Men jag Vet Att Jag Är Din - världens bästa historia till varför jag börjat lyssna på denna så mycket. jag och mina tokiga vänner elin och arina är ute och går och pratar om absolut ingenting värt så som vi alltid gör.
arina: ååååh vem är jag ens?? jag vet inte vem jag ääär (inser att det är en del ur håkan text samtidigt som jag inser det så vi skriker i kör med någon slags underliggande förvåning och lycka över att vi tänkte samma sak) MEN JAG VET ATT JAG ÄR DIIIINAHAHHAHAHHA.
så himla konstiga men så himla bra ögonblick, sen praktiskt taget bröt vi ihop av skratt eftersom det faktiskt var ett otroligt konstigt men bra ögonblick. ja de är fina mina skolisar.

(brukar sällan lägga upp såhär tydligt om musik egentligen för jag vet inte, musik är lite blottande och talande på ett sätt - trots att det inte ens är man själv som har gjort musiken i frågan. men det har blivit en massa musik på sistonde här känns det som..... så det är väl bra änrå).

4. Sju saker som korsar dina tankar ofta.

vilken svår lista jag valde att göra! lite eftertanke där, men nu ska jag väl köra på.

1. har jag något att läsa på? har jag något jag måste skriva?? klart jag har, åh vad är det jag glömmer??? - så fort jag får en ledig minut eller två

2. om jag ändå kunde sjunga skulle livet nog vara lite färggladare. eller inte, men det skulle vara kul

3. varför analyserar jag saker så ofta?

4. undrar vad hon/han/de tänker just nu. är de lyckliga?

5. mat är gott och bra. varför förstår inte alla det?

6. awesome music being awesome.

7. varför tar så otippade saker upp så mycket av mina tankar? tokigtlokigt.

nu blev det ett antal frågor här trots att mina tankar ofta brukar gå i konstateranden. ville bara påpeka för det var ju lite kult!

kvällskvistens överraskningar

ser på nowhere boy, spontana känslor;
ÄR DET DÄR HAN FRÅN KICK-ASS? ÄR DET ÄR DET ÄR DET?
jag det var han. kan han sluta chocka mig med sitt utseende? vad är detta? hur kan filmindustrin kombinera en historia om john lennon med aaron johnson och sätta förväntningarna på livet längre bort än vintergatans ände?
james mcavoys fru är ju faktiskt inte duktig som skådespelare. jaha men hon kunde sjunga och spela gitarr. och så var hon väl söt. men hon spelar inte så bra /försöker övertala sig själv om något otroligt dumt, varför ska jag lägga mig i james mcavoys kärleksliv för???? att han är fantastiskt är ingen anledning.
aaron johnson kan spelar gitarr han med? jaha okej. tjarå.

EDITEDITAKUTEDIT!!!!!!!!!!!!: pojken från love actually är med och sjunger och spelar gitarr. vad är detta för film och varför har jag inte sett den förr? även; varför kan jag bli så exalterad över en film?? så många frågor så lite svar.


en dag är allting preskriberat

okej får jag bara. jag förstår inte hur lasse kan sätta ord som tar och trycker överallt. alltid är han så fin och rak, okonstlad, tycker jag. men ändå inte utan litelite tilltrassel här å var. anledningen till att jag skrev något som jag ändå alltid tänker var sista frasen i den här sången som jag aldrig lagt märket till förr (har väl inte lyssnat för noga). den var så synd för när lasse pratar om sig själv och sin missär vet man ändå att han mår bra nu (förhoppningsvis. vad vet man egentligen, men ett rimligt antagande är det) och så blev det bara lite rubbande när det inte var han som blev sårad i sången, för en gångs skull. tror han är lik flickorna han blir sårad av för övrigt. puss!!



Du har så lätt att stampa sönder när Du väl fått in en fot. Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot, men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå - det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå.

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två, du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på. Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan.. ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig, jag räcker inte fram. Men, Du har så svårt att vara ensam så Du går till "lilla mig". Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon när Du ler. Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner, jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär. Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där.

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick, det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick. Nu faller mörkret över stan och Du går runt och sparkar löv; som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig - du spelar nåt slags spel, och det kan så lätt bli mitt fel när Du ser på "lilla mig". Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik.. det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig; ett slag till intet dömt. Ja, snart är allt i tystnad bortglömt, stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig..

och skyll dig själv för folk vill gärna

Båda Sidor Nu upptäckte denna låten i helgen. såg den på elsas ipod, kopplade inte att det faktiskt var håkans version av Both Sides Now utan trodde naivt att det var ett ascoolt sammanträffande. elsa sätter på den, jag inser, jag gillar, blir glad. den var ju fin och håkan är ju fin och go och mysig och jag tikker om honom.

för övrigt är denna film otroligt bra och fin;
(ja gif:s är bäst. nej ryan gossling bör inte ha så kort hår (men passar i allt i slutändan) och det gäller för många andra killar i världen. ja, ryan kan antyda övertydligt att han själv (hans karaktär i filmen) är attraktiv och komma undan med det, ryan är ju trots allt ryan)


och nu är mitt internet så pass segt att jag säger hejs då! kram och puss

"Liam Neeson, quite frankly, is sex on legs. Always has been".

har, med största säkerhet, kommit fram till att jag och emma thompson är soulmates. eller bara att hon är min gud, vet inte riktigt vilket som är mest sanningsenligt. i vilket fall är hon asbäst och en fin förebild att ha i livet. alla borde upptäcka emma thompson. och så är hon både intelligent och klok. och så har hon dejtat hugh laurie vilket inte är synd och skam. och så kan man rabbla upp bra saker om henne i en evighet, men ville mest säga detta! tacks.





prat!

drömde konstiga/jobbiga drömmar inatt. hade en fin kväll igår med en fin vän och äppelpaj mm. ligger i sängen och lyssnar på dålig, uttjatad musik eftersom jag inte orkar anstränga mig nog att sätta på något bra. drömmer mig bort till mannen som pratar om summa summarum och persona non grata trots att han är den absoluta motsatsen till en persona non grata. kikar lite på grey's anatomy reprisen och tänker på matten som snart bör tas tag i. snarrrrt. inte än rå. funderar på andra saker som bör slutas med. tack puosh




blev mycket svartvitt och dyl? det var väl bättre förr ändå.


that old



it's called the afternoon of extravagant delight

går ner mig totalt i allan edwall och heath ledger. på två helt olika sätt då, i två helt olika människor (är dock inte längre säker på att de är å så olika). men fantastiska är de. "lyckan kommer lyckan går, först ett skratt sen en tår". insåg en bit in i inlägget (alltså nu. hahah varför skriva så?) att ingen av dem längre lever. det är väl irrelevant egentligen men blev ändå en jobbig tanke att upptäcka. eller inte. beror på hur man ser det, allt blir vad man gör det till! tack för mig godnatt.

detta skrev jag någon gång härom natten men ville inte publicera det då. ordbajsar för mycket och blir sur för att jag inte kommer på en bra synonym till ordbajs, ett ord jag inte gillar men vill använda hela tiden. vadå ordbajs? nej tikker intte om.
imorse såg jag love actually till frukost och åt misslyckade mackor, den filmen är så fin att jag blir lyrisk och ramlar av soffan. lyssnade på fin musik, i samband med filmen. insåg att jag inte hade biljetten till föreställningen jag ska på om två timmar, de på teatern sa att det gick att lösa så det löste sig ändå. sen funderade jag på hur man inte kan tycka om lasse, kom inte fram till något. PUSSAR och gedigna kramar!

Lars Winnerbäck – En svår och jobbig grej



riktiga MÄN utan skägg - de finns!

"I'm one of those people who believes that if I'm very good in this life I'll go to France when I die."

......man vet att man är en badass när man blir reglerad från high school för att ha åkt motorcykel i korridorerna.


"The more sensitive you are, the more likely you are to be brutalised, develop scabs and never evolve. Never allow yourself to feel anything because you always feel too much."


inatt

var på biblioteket idag. de sålde böcker, 10 för 40 kr. när jag inte hittade någon att köpa var ju det lite sorgligt eftersom det såg så fint ut och inte kostade något nästan. man borde gå på loppis. det skulle vara värt! men biblioteket är också värt, lånade tre fina filmer som verkar/är fina.

en som heter sabrina, den inkluderar humphrey bogart, audrey hepburn och william holden. det finns en remake med harrison ford och julia ormond som jag brukade se när jag var liten, så det var ju en lite nostalgisk och söt film
*jättelångt ansikte(?)*


en annan heter who's afraid of virginia woolf? och den har jag faktiskt redan sett med fantastiska elisabeth taylor och richard burton. george segal är också med, och han är söt så det är +! den filmen är också kopplad med fina saker, praoade på teatern här i vässis när de satte upp en version av pjäsen (är en teaterföreställning från början jaa, känn hur jag riktigt utbildar er) SOM VAR SÅ BRA ATT ORDEN FÖRSVANN och jag och stinan satt kvar i våra röda stolar långt efter föreställningens slut utan att göra något annat än försöka att komma ihåg att andas.


last but not least ryckte jag åt mig fönstret åt gården i ren extas när jag såg att den stod där. james stewart är en fin som nyligen klev in i mitt liv, grace kelly är en fin som borde kliva in i mitt liv mer, alfred hitchcock är en bäst som alltid går att lita på. sen har jag fått höra att man borde se den så det kändes som ett bra val.


så nu blev det här ett fett film med spegelvända bilder på filmer och mig, som håller i filmer. det kändes som ett viktigt inlägg i persikan, jag pratar ju så mycket om film utanför persikan! tack för mig, pussar pous poes pescado!

viska något i mitt öra, som jag aldrig hört förut

stanna hos mig hela livet, eller bara en minut.
när man får något man inte vill ha. eller inte får något man vill ha. att få reda på något som gör en så överlycklig (?) att man inte kan sluta le utan bara vill hoppa upp och kramas, trots att saken i frågan handlar om någon annan. att se ola salos ögon som ser helt svarta och fina ut. att se gröna ögon, som också de är fina. NÄR MAN tar ut sin hund på natten och det är mörkt/läskigt men ändå otroligt mysigt. när man har läppstift. NÄR man går in på spotify och minutgränsen är borta.

hm ja, då är livet livet och ofta fint. bra. lugnt. behagligt. guppigt. guppy. puss
(expose your secret little heart.)

sparkle sparkle teary/starry eyed

igår kände jag mig vacker. för första gången på länge kände jag som så på riktigt. är ju jätteskumt att säga/skriva kan man tycka, jag tycka (blir konstigare och konstigare ju mer jag läser och inser att jag just skrev det jag skrev), men man ska väl göra saker som känns konstiga ibland för att komma över konstighets-tröskeln. det var för övrigt säkert tack vare the ark adrenalinet som jag kände så, roten till allt gott (haha alltså. ja tänk inte de bara är det, det bara är så). finns inte något alls i världen å skriva ang the ark igår, orden kan ju inte täcka ett endaste dugg. förutom möjligen
"Tack för maten, den var god. Hälften spydde resten dog. Skoja bara.
Ni är världens festligaste och bästligaste band. Tack för allt. Vi ses i sängen"
det summerar väl det hela ganska bra.
hoppas ni mår bra, det gör jag. så otroligt mycket trots vad gårdagen ledde till. man kan väl inte få allt, i vilket fall känns det bara surrealistiskt hela grejen runt the ark så atte ja. vi ses i sängen!!!!!!!!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0