ziggy stardus 2.0 (nypa salt och förståelse)

stjärnor föds ur explotioner (om jag inte förstått allt fel. men jag är ganska säker på att dom föds ur någon form av en explotion!). sen lever de tills deras vätekärnor förbrännts och sväller då till röda jättar, krymper till vita dvärgar och blir slutligen svarta dvärgar.

poängen var att trots att explotionen kan verka negativ, och vad det nu är för onämnt som exploderar så kommer det ju något väldigt vackert och lysande ur det hela. som det så ofta är. jag kände att det var lite deppigt att avsluta kvällen med ett inlägg där de sista meningarna är en smygbesvikelse på mänskligheten. för jag är inte smygbesviken på mänskligheten, jag tycker att jag är ganska bra på att ta den som den är. börjar bli bättre i varje fall. så att om/när jorden upphör att existera så som vi känner den så behöver inte det vara så hemskt (trots att det är väldigt tabubelagt att säga att det är något annat än hemskt. hallå männsklighetens undergång!! men försök att se det från ett lite nertonat och realistiskt perspektiv, jag menar ju uppenbarligen inte att jag dansar av glädje över jordens eventuella undergång. oj vad tungt det börjar bli, det här samtalsämnet) för att något bra kommer komma ur det. planeten kommer få plåstra om sig själv, ställa om sig och börja om på nytt. ville bara påpeka det positiva.

puss! (detta jag menade med att tänka på mycket på rymden!!! damn att inte kunna hålla ordning och reda på tankar) (ville ha en bild som inte var helt ur sammanhang men ändå lite mer lätt. så. slut klart!!!!)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0