du är så dum när du sover. och är vaken. och alltid. nej det är du ju inte, haha inte alls. alltså jag saknar dig ju lite. jag saknar dig jämnt. jämnt och ständigt, och jag tror det skiner igenom ibland, vilket är lite farligt. men du är så svår att inte sakna!
och förut kände jag att "ååh det är så dumt och vänta jag orkar faktiskt inte vänta mer på dom" men alltså. jag väntar ju inte längre, och ändå känns det inte.. ändå känns det inte "vad skönt, vad kul, nu väntar jag inte längre" för det gör jag ju. jag väntar på dig. jag har nog alltid väntat på dig. jag vet inte hur länge jag kommer vänta på dig, och sakna dig, men alltså. vad ska man göra? finns inget att göra varken åt eller med det. vilket är lite jobbigt, någon dag kanske något finns att göra med det, men aldrig åt det, utan det måste försvinna av sig självt. det går inte annars. och det är inte bara jobbigt, det är fint också. fast jag aldrig får visa hur jobbigt eller fint det känns för då kanske man förstår. och det är en sådan sak man inte ska förstå. så jag måste hålla tillbaka min glädje lite ibland, och min irritation lite ibland, men det är du värd. puss puss.