Simon & Garfunkel – Mrs. Robinson
går fortfarande och filurar på the graduate. kan inte släppa 1. slutet 2. faktum att jag knappt kollade på filmen när jag kollade på den 3. att anledningen till att jag inte förstår 1 kan vara för att 2.
ben braddock (dustin hoffman) får tillslut kvinnan han älskar, han kommer till hennes bröllop och är asbra och slåss för henne, får henne att avbryta det och rymma med honom. sista scenen är när de sitter längst bak i bussen som de sprang på, i sitt lilla rus. hon med sin bröllopsklänning och han i sin svarta t-shirt och ljusa jacka. de ler mot varandra och kollar sen rakt fram med ett "jaha vad häder nurå/vad hände just"-uttryck som är helt jättekonstigt och känslolöst. alltså inte konstigt av skådespelarna utan bara väldigt awkward. som att alla känslorna bara försvann där. så fort adrenalinet slutat pumpa-typ. jag vet inte jag kan inte släppa att jag kanske missade en stor poäng med den filmen om att deras kärlek inte alls var, det de trodde? bara för att jag inte kollade ordentligt. så. haaaaha.
borde se den igen. simon & garfunkel är också jättefina. ni kan ju också se den om ni vill upptäcka en ung dustin hoffman/lyssna på bra musik/sen en 60-tals film/veta vad som egentligen hände på slutet. skicka ett brev om ni kommer fram till något. ja det är bra! tycker ändå om hans relation med mrs. robinson bättre. hon är cool men knäpp.