no one really knows, honey

Feist – Now At Last
tycker fortfarande det är lite komiskt hur jag totalt tog ut mig i dem två långa inläggen tidigare. men så kan man göra! uppenbarligen! jag mår bra, har varit på burning winter love för andra gången på två dagar ikväll och är pigg, kan bero på att jag just åt två peppakakor så förhoppningsvis faller det snart så jag får sova.
burning winter love var väl lite vad det låter som om man tänker efter. det var fint och fantastiskt och jag tänker sluta skriva om det nu för det går inte att få ner i ord riktigt hur bra det var och hur otroligt begåvade människorna som var med är??!? trix och awake är för övrigt världens bästa överallt. inte för att jag alls känner trix men man bahhhh kännereee när man ser dem uppträda. faktiskt! allt var bra och man blev lite lycklig trots kylan som knappt kändes av.

vet inte vad vintern gör med mig? känner mig pigg jämt utom när jag kommer hem och går in i mitt rum. då somnar jag. bokstavligen däckar i min säng hela tiden. asjobbigt då man liksom avbryts i sina handlingar men sömn är ju bra ändå. även när det inte känns som någon skillnad hur mycket man än sover eller inte sover?? kanske är jag som ett batteri, kylan gör att energin blir helt knäpp och tar slut lite när den vill och blir fulladdad lite när den vill. behöver bara lite värme. HA vilket fin metafor jag fick till där. det var kul. burning winter love och att beskåda den med fina människor genererar för övrigt mycket värme. bra för batteri-jessica.

ja det var allt vad metaforer och vintern är. nej. men lite. lite. mer inlägg än det skulle vara meningen som det brukar bli. hoppas ni också mår bra!! pussar.


omotiverad bild som vanligt tänker ni då? nej. bara emma thompson. alltid motiverat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0