fast det var lite kvar

ok. jag började skriva och så kände jag att det inte räckte. så här kommer lite till. behöver inte läsas men behöver skrivas.

jag var så himla rädd när jag skulle träffa dig igen. men jag tror jag döljde det ganska bra. inte riktigt med meningen, men vad ska man göra? vet inte vad jag kände när jag såg dig, blev nog glad, har saknat dig. vet inte om det var något mer egentligen, något som ligger djupt in, men jag tror inte det? det är konstigt. det var så ovant att se dig som du är nu, förr var du så stark och självsäker alltid. alltid. men nu såg du så liten ut, du kändes så försiktig, och det förstår jag, men det var ovant. jag saknar dig så himla mycket. jag hatar att jag berättade för fel personer om allt för nu har jag ingen att prata om det med. typ så. för jag saknar dig så mycket. jag avskyr verkligen att jag berättade om det för dom som jag berättade det för. men du hade sagt åt mig att det är okej, att livet är lite som det vill ibland och att man ska omfamna det vad som än händer. tror jag lever lite mer efter det nu än förr, omedvetet, men det slog mig just att det kan vara så. varje gång, jag säger högt att jag saknar dig. varje gång jag skriver det. blir det så verkligt hur mycket jag saknar dig. och hur oändligt mycket jag älskar dig. finns inte så mycket mer, imorgon är dagen jag igår drömde om att få uppleva imorgon

Kommentarer
Postat av: Melina

jessiiiiiiii :( ring om det är nåt

2010-11-24 @ 16:42:31
Postat av: Anonym

jag vet min finaste! och du med, det vet du!!!

2010-11-24 @ 22:44:25
URL: http://jessicaspersika.blogg.se/
Postat av: Hallvardfrida

just started reborning and just hooked on as much info as poss; thank you

2011-05-02 @ 12:45:31
URL: http://hallvardfrida.unitblog.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0