egentligen hade jag stängt av datorn. men sen satte jag på den igen vilket kanske inte var det bästa med tanke på tiden men jag ville ändå. skriva lite i min blogg. ett sånt dära nattinlägg som jag inte skrivit på länge. funderar på vilket spotify lista jag ska lyssna på? vill lyssna på lasse eftersom min kärlek blossade upp som tunnan i mr & mrs smith när hon kastar sin drink i elden, men han är inte tillräckligt lättsmält för mitt halv-fem-på-morgonen-huvud. upptäckte en låt jag tycker om idag. när mr & mrs smith gick på ettan, den som spelas i början när dom är i, vad bolivia (?) och träffas för första gången, ja nivet, den.
jag skulle inte skriva om musiken eller om mr& mrs smith egentligen. inte om candy heller trots att jag fick lust till det nu. jag skulle skriva om pojken med dom fina smilgroparna. det var länge sen jag skrev om honom.. det var länge sen jag tänkte på honom, eller nej det var det inte alls. det är dåligt men så kan det vara. han får gå och vara fin med sina smilgropar, jag kan inte göra så mycket för eller åt det känner jag. han är väll ingen pojke kanske, fast jag tror han är det egentligen. jag vet inte så noga för han är vill inte så gärna visa, men man ser ändå, om man tittar utan att förblindas. man ser mycket. jag tycker inte om folk som ser allt så tydligt, eller jo det är klart att jag tycker om dom, men dom är läskiga. tänk så ser dom mig tydligt? vad ser dom då? det är väll lite läskigt. tycker jag. ibland, om jag ser någon tydligt, trots att det bara är en kort stund, känns det som jag gör intrång på deras, på något sätt. som om jag ser nåt det inte är meningen att jag ska se. tänk på den ni! när jag är såhär trött och det är såhär sent att jag bara skriver, vet jag inte exakt vad jag skriver, men det är kul å läsa sen och se om jag förstår. och om jag fortfarande tycker likadant när jag är klarvaken. borde sova nu. ska det strax.
puss